Juli-helgen part 3 - SKYDIVING

WOAAAAAAAAAAH

Vaknade söndag morgon (eller vadå vaknade: öppnade ögonen och gav upp försöket att somna) och gick ner för att göra lite frulle åt de tre tjejerna jag hostade denna morgon. Alla var bakis; utom jag. ;)

Så snart vi gjort oss och i ordning drog vi oss mot Skydiving Long Island i East Moriches - 10 min ifrån mig. Där fick vi fylla i papper som klargjorde riskerna med skydiving och att ingen släkting till oss kan stämma dem om vi skadades eller dog. För att tydliggöra detta filmades vi när vi läste upp och skrev under weavern som löd:

VERY GOOD - ökade inte nervositeten (hos Sara) alls. Jag å andra sidan var inte alltför skrajsen. Tills någon sa: What if the parachute don't open? Lugnades genast då de faktiskt har en back-up parachute. Puh...

Bobo och Ron, barnens grandparents och Bella joinade oss först i väntan på att få åka upp. Matt kom även han lite senare med full videoutrustning - yie-haa! :D Samtliga tyckte verkligen vi var från vettet att göra detta. Mysigt att de ville komma och se på. De känns verkligen som min extended family.

Väntan var lång och värmen påfallande. Iih. Till slut var det vår tur. Malin och Elin fick åka upp först. Snart därefter var det Saras och min tur. Sara fick italienarn och jag fick blonda galna biffen med skönaste humorn. Liksom Malin och Elin fick vi det snabbstigande planet The Rocket. SMÅ var de. Tiny tiny men känslan när planet steg och steg och steg var fantastisk. Såg Bobos och Rons hus, bakgård och pool. Tillslut uppe på 12 000 feet. Jag var närmast dörren och först - proceduren var ganska enkel; högra benet ut, knät kvar i planet. Öppna dörren, händerna i kors över bröstet. På hans signal - ut. Fritt fall - händerna på varsin sida bakom huvudet och benen lätt böjda bakåt. Det fria fallet gick så fort - vilken känsla! Falla så snabbt och se marken närma sig. Falla förbi moln. Och med ett ryck öppnades fallskärmen och plötsligt seglade man över en utsikt som var ofattbar. Han visade mig lite hur man styr och snurrar neråt. Fick styra lite själv tills vi började närma oss marken. Då gick han igenom landningen och sen.. mjuk landning och slut! Kände mig som Bambi efteråt. Men hög på adrenaline. Bella kom springades och hälsade med en härlig omfamning och bland de första vettiga sakerna jag sa var:

"I wanna do it agaaaaaain!!!"

Det levde lätt upp till mina förväntningar, varken mer eller mindre.

REKOMMENDERAS.

Over and out! /L.

Kommentarer

Vad är ditt namn?:

Namn:
Vill du jag ska komma ihåg dig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat? :

Trackback
RSS 2.0