Konversation vid middagen igår;

Ron -...And what's is your fathers name?
Lovisa - Jan.
- Yan?
- Yeah.
- YAAN.

Tänker på min paps idag på fars dag. Älskade paps!

Första gången jag var i den mäktigaste staden i världen gjorde jag det med vänner som alltid kommer förbli mina.

På bara ett par dagar hann vi strosa runt i hela NYC (nej, vi tog inte taxi en ENDA gång!) Vi shoppade järnet och vart kära i staden som vi haft en crush på sen Sex and the city (ja, Fellis var först med allt detta crushande).

(Fick hålla in ett skratt när jag såg bilderna från när vi klev av planet - helt skrattiga av att J kom sist av för att han glömt något han i själva verket inte glömt och hela bussen väntade på oss)

Så många kvalitetsbilder som inte får vara med!

När jag återvänder nästa gång ska ni me!

SAKNAR ER!

love

Du är min idol. Just so you know

Idag är det hans födelsedag.

Egentligen behövde jag inte spendera ett år i USA för att fatta det. Du har alltid varit nyfiken och delat många av mina intressen. Behövt ledsagning och även gett mig det. Även om du inte tror det. Sen när jag har varit här borta är det du som har varit det mest konstanta och pålitliga stödet. Man lever på internet som kommunikationkälla och du är den som bor på internet mest, därav att du alltid funnits. Men det är inte det enda man kan skylla på. Du engagerar dig, visar saknad och ger peppande ord - något som kan stötta otroligt mer än du troligen anar.

Du är den som hyllat alla mina födelsedagshyllningar. "Du är fan proffs!" GULL! Hur glad kan inte en sån kommentar göra en? Jaja. Jag vet att du är partisk. Försöker att inte få det att stiga mig till huvudet (jag vet att jag inte är värdsbra) men just därav vart det högre press på just din hyllning. Alla andras födelsedagshälsningar har varit om hur jag träffade personen, vår bakgrund, etc. Jag kommer dessvärre inte ihåg när vi första gången du och jag träffades. Jag vet att Linus och jag var tvungna att handskas med konkurrensen om mamma från två små diare och att avundsjukan tydligen drev mig att sticka en blompinne i örat på dig under förmiddagsluren en dag. Ja..den kan jag bjuda på eftersom med en nästan sprucken trumhinna å din sida kommer jag nog aldrig att få sluta höra om den historien. Så... Vad fasiken gjorde vi mer när vi var små? Vilka andra små skeletthistorier delar vi i garderoben? För det mesta älskade jag iallafall dina guldlockar - ovärdeliga blonda lockar - så otroligt gulliga. Ja, dem älskade jag.

Nej, inte min som min partner eller så...Nejnej. Eller vadå partner? Hon är min partner på Gotland. På cykelturer och springturer. På stranden och i Visby. I Sollentuna eller en fika i stan. I regn och solsken, bland kottar och rabbisar.

IDAG FYLLER HON ÅR!

Första gången vi träffades. Julia kom fram till mig på lekplatsen på Gotland. Då sa hon så här:

(ja, jag har gjort den själv)

Tydligen var Julia en sån där liten lek-marodör. Kom fram till de flesta barnen på lekplatsen som verkade vara i hennes och ålder och frågade 20frågor.

Hejvadheterdu?vadbordu?hurgammalärdu?villduleka?ärdetdärdinmamma?brorockså?

hardunågothusdjur?gillarduattbada?harduhanddukmeddig?närkandukommatillbaka?kanduimorgon?varförinte?

varförhardupådigden?gillarduglass?skavigåochfrågaminmammaomvikanfå?

Gulligt gulligt. Skrattar alltid när jag tänker på det. Du är bra härlig. Alltid har du varit där och förgyllt mina somrar. Du var så snabb (bra att jag först skrev fast, duvet - snabb på engelska) och kunde alltid springa ifrån mig lätt som en plätt. Men jag har alltid varit snäppet bättre på kubb, även om du envisas med att påminna mig om den där EN GÅNGEN (kommer ihåg. På ängen hos oss. Med Offe och Millan eller Oscar närvarande. Och du var en sån där dålig vinnare, gned det i ansiktet på mig, mest för att irritera). På äldre dar blev det att vi träffades på vintern också för vi kunde inte låta bli att hålla oss ifrån varandra ett helt år till nästa sommar! Du är den person som är slarvigare än mig och har alltid nollkoll. Driver din mamma galen ja. Jag vet för jag såg ditt rum innan Australien-resan. Men nejdå.  Inte ska jag vara taskig på födelsedagen och allt. Inte NOLLKOLL. Ibland får du värsta rycket och har mest koll och sätter mig på plats där jag hör hemma.

 

Vad vill du? Men kom då. Jag är ju här och väntar på dig. Vi har sån humor, som filmen jag gjorde. Hur bra är inte den? Älskar slutscenerna när vi skrattar. Hela världens hunger samlad i mig.

Gotland kommer alltid vara vår fridstad. Det är vår stora gemenskap. Kärleken till den lilla stora ön. 10 som 20 år. Ända tills vi har våra barn där om somrarna och de börjar leka. Då bakar jag en paj och har dig över på fika. Eller packar en korg så lägger vi oss på stranden och kan gnida tårna i den varma sanden. Visst kan jag se det.

men vi börjar nästa sommar. Doing it big igen. För en sommar utan dig har inte varit detsamma.

 

Hoppas du haft en underbar födelsedag och att detta skänker dig en möjlighet att tänka på oss.

GRATTIS JOOLA 20 ÅR!

/din vän ISA

 

Idag har en Ida födelsedag.
Denna dag har en historia sen grundskolan. Den 5 oktober i sjuan eller åttan kom jag nämligen till skolan och betedde mig som vilken annan dag som helst, man kan skylla på att jag hade mycket att tänka på eller något hade hänt kvällen innan, eller att jag bara helt enkelt var sämst på datum men jag hade glömt en av mina närmsta vänners födelsedagar.

Framåt eftermiddagen blev Ida ett åskmoln och jag hade ännu inte fattat varför. Tillslut gick det upp ett ljus och röran avblåstes med skamsna gratulationer från mig.

Sen den dagen svor vi att aldrig glömma varandras födelsedagar. OCH. Vi har inte gjort det heller. Än så länge Det har t.o.m. blivit så att jag ser till att gratta några extra gånger samma dag för att make up for old times och vara på den säkra sidan.

Och varför? JO för vissa vänskapsrelationer är värda att vårda. Ida är största skämtaren och största hjärtat (trots att jag fick lite hår avslitet i ett tidigt skede av vår vänskap). Hur många gånger har man antingen stämt in eller himlat bort x-antal skrattattacker som Ida startat. Ida är också den mest talangfulla sångerskan jag personligen känner. Låtarna jag har på min ipod gör mig alltid nostalgisk samtidigt som hon ger mig (och medlyssnare till mig!) rysningar. Vi delar en stor del av barndomen och kan tack vare det behålla en vänskap som kan vara stort stöd än idag.

Innan jag åkte hit var en av de bästa kvällarna jag hade med Ida och Linnea. Kanske var det just för att jag skulle åka som den blev så otroligt känslosam, skratt varvat med tårar från min sida. Men också för att ni den kvällen visste exakt vad jag behövde höra.

Så grattis på födelsedagen,

LOVE YOU GIRL
/Lovisa

<3 Osci.

tack för att du alltid får mig att le

 

En annan brud som fyller år, ja faktiskt idag är en barndomsvän. Som ni också kan se. Små tjejor (som Yvonne skulle säga) som plockade både tulpaner och vitsippor, som gjorde kransar på kyrkis och lekte spioner och cyklade runt i området. En liten vän som älskade att leka med Barbie och helst ville ha sin napp i munnen. Vilken tur att jag hade Emma som formade mig till den vännen jag blev, tålmodig. Galen. För vi har gjort en hel del galna grejor med vår fantasi. Fingermålat och gjort egen saft. Fångat både grodor och ödlor (ryser ordentligt vid tanken och idag är grodor det närmsta till fobi som jag har...) och gått promenader med kaniner i koppel. Radioprogram och tv-shower. Uppträdanden och sånger. Snälla goa Emma.

Var det någon Emma kunde vara elak mot så var det Clara, men vilken tur då att jag var där och tröstade.. Idag är Emma sällan elak. Bara världen bästa Emmis. För det kommer du alltid att vara för mig och när jag kommer hem fortsätter vi vår berättelse.

/er Lovisa

Hello. Ska snart skriva ett helginlägg men tar sinnesstämningen i akt och skriver om Elin. På sin blogg hade hon ett inlägg skrivet till mig som fick mig att börja tåras. Hon är den mest osjälviska personen jag känner. Ingen ger så mycket som hon utan att kräva igen. Hon slutar aldrig att förgylla mitt år till det mest ultimata år det kan vara.

Så känslorna svallar. Och min arm gör ont - för jag råka halka nerför trappan här hemma och slog i armen främst armbågen. Jäkla slippers. Och stort blåmärke på tussien har jag också.

/L

Kommer sakna'rej! Ha en saft trip home, som jag sa igår när jag inte kunde komma på vad det hette på svenska.
Pusskram /Lovisa

Hej-hopp

Läste just ett sådant otroligt bra skrivet inlägg av min underbara vän Elin, elinomi.blogg.se. Vi sitter i samma båt men jag kan inte låta bli att bli avundsjuk på hur otroligt bra hon skriver och uttrycker sig på sin fina blogg. Detta inlägg hette There is a reason for everything och beskrev hur det kändes att nå 6 månaders-sträcket här (vi kom hit samtidigt) och oh My GOD vad hon beskriver mina känslor på samma gång.

Att man kan vara så stolt över sig själv (UTAN ATT SKÄMMAS) att man faktiskt tog steget på flygplanet och tog sig över hit. Men att man i många fall hellre bara skulle vara hemma och göra vardagssaker med människorna som betyder mest för en på jorden.

Att man saknar de allra mest banala sakerna. Som att jag saknar när Ofelia (stor hund) hoppas på mitt dörrhandtag, tar sig in i rummet, hoppar upp och lägger på tok för högt upp i sängen, rakt på benen, på tok för tidigt på morgonen. Jag saknar att prata timtal med Felicia. Gå rakt över gatan till Ellen. Promenera med lil & sweet sis. Skratta med Louie. Krama mamma. Äta god ost med pappa. Se på film med Milan. Skoja med Oscar. ALLT man tar mest för givet hemma är vad jag saknar mest.

Tänker jag efter finns det såklart mycket man inte saknar. En del saker jag vill fly ifrån. Många saker man kommer sakna när man lämnar detta. Men med sig kommer man ta så otroligt mycket mer. Vara tusen gånger rikare inombords.

Detta är bråkdel av vad Elin lyckas uttrycka sig om. Vart bara så rörd och inspirerad.

Men först måste man fylla 20! Precis som dessa lovely ladies are about to!

ELLEN

Nathalie

Matilda

Känner mig för taskig som inte ger en en varsin bild. För ni är mer än otroligt vackra tvillingar. Två vänner som jag har turen att lära känna genom the lovely lady below. Ni vet att jag är lite corny men det är med riktig löööv i mitt hjärta som jag hänger ut er inför födelsedagen på min blogg - den är trots allt min länk till er som visar på att jag inte glömmer mina där hemma bara för att jag är på andra sidan Atlanten. Tvärtom. Det får en att inse vad och vilka som spelar mest roll för mig. Hoppas ni har en toppen dag. Minst lika toppen som ni var med och gjorde min avskedsutgång. Och minst lika toppen som kommande sammanslagningar kommer bli när alla vi är hemma igen. Grattisgrattisgrattis!

ladylove I love you. önskarjagkundevaradärfördinfödelsedag.

Jag kör genom gult ljus x-antal gånger i Riverhead och Sara skämtar om bästa ursäkten till en polis om man kört mot rött:
- Vadå? Det var gult så vitt jag kunde avgöra - så länge man blundar lite innan och extra länge förbi.

Okej. Jag ger mig.


Idag har jag officiellt hemlängtan.


Men jag skyller på er!!! Inte USA. Fan vad ni måste vara fina hela jäkla tiden.

Emilia. Jenny. Emma. Felicia. Louise. Christine. Rebecca. Alla ni påminde mig nu senaste dygnen om hur bra vänner jag har. Vädret hemma är underbart. Gotland är just nu högsäsong och min familj är där. Vänner är där. Jag. är. inte. där.

Som amerikanerna säger:
I LOVE YOU


lyssna på låten. den är så så så bra

/forever yours, Lovisa

OFELIA fyller år idag (23/6).
6 år sedan hon kom hon till oss som en stormvind. Bokstavligt. För vårt hem vart inte detsamma med den fartspolen i farten. Älskad av oss alla skänker hon glädje som bara en hund kan ge. PUSSA PÅ HENNE FRÅN MIG