Nu kan jag bocka av att jag varit i ännu en stat i USA, nämligen Connecticut - the home of Diarta.

Jag och Sara slutade i fredags och jag hade en kvart på mig att duscha och packa. Nej. Stryk det. Jag fick 10 minuter och sen kom Sara och hennes hostdad som skulle skjutsa oss till färjan. På något sätt gick det iallafall. Körde dit medans James lyssnade på gamla 80tals klassiker och skrattade åt oss när vi inte kände igen låtar från början av 90talet.

Framme i den lilla gulliga staden Port Jefferson var vi ca 5 minuter innan färjans avgång. PUH. Färjan var en liten version av Gotlandsfärjan. Gick ombord, köpte biljett och satt och gjorde oss i ordning. Åkte förbi segelbåtar och skärgård och det kändes nästan som hemma. En kort färjeresa senare så var vi framme och kastade oss i armarna på vår kära Ingrid som att det var evigheter sen (vilket det var i jämförelse med every night after work before). Med sig hade hon som den lilla ängeln hon är, käk och snacks från Deli't som hennes hostmum äger. Very very najs.

Emilie joinade och vi chillförade i köket eftersom vi var bjudna på födelsedagsKALAS. Jag bangade. Didi vart sur. Var på tok förtrött och hade fortfarande ont i ryggen (still have it). Och sen slutade Didi vara sur på mig för hon kan inte vara sur på mig. LOVE YA. La mig när damerna lämnade huset.

Lördag vaknade vi rätt tidigt då jag var utvilad och tjejerna, som inte blev alltför sena, vaknade och inte kunde somna om. Så vi låg och drog oss till 12 innan vi gick för Deli breakfast. Goa paninis serverades efter behag och med lite snacks i fickorna gick vi och la oss under täcket igen denna gråa dag. TILLS jag drog upp alla för lite shopping i Diartas närliggande mall.

Lite senare bestämde vi oss för att iallafall dra oss in till city för lite utgång. Mest för att vi hade skjuts med killarna som jobbar på Deli't. Sen drog de sig ur en city tur och lämnade oss åt vårt öde. Vilket blev att Didi vår Ingrid fick köra istället. Hade oss en mysig kväll i godan ro där vi gjorde oss i ordning till musik (mest Trey) tills vi begav oss. Didi visade på imponerande körskills när hon körde in i OCH fickparkerade i city. TJIHOO. Hade bråttom men hade egentligen INTE bråttom eftersom mr. promotor Roy också var sen. Väntade in honom tillsammans med de andra svenska tjejgänget utanför klubben Pranna, vars vakter och kö och rökruta undradbee vad fan ett sådant stort tjejgäng gjorde ståendes ute på gatan väntandes i en kvart. Men tills slut kom mannen och vi alla drog oss mot bord och dansgolv.

Ett tag senare behövde vi dra vidare till en annan klubb igen, 49th Groove där jag spenderade en minnesvärd födelsedag. TJIHO.

Det vart mycket av allt men ändå ingenting. Fattar ni? Åkte iallafall hem nöjda igen och ja - jag somnade i bilen.

Tack bästa Diarta för helgen. Du är saknad trots att vi i många andetag tror att du fortfarande hänger med oss dagligen.

/L.