And the thanks goes to...
Upplevde min allra första thanksgiving i helgen! Det var en uppvärmning till den 'riktiga' om två veckor men de viktiga fanns; nära och kära och en massa mat.
I fredags kom Melissas brors familj hit (de vi hälsade på i Virginia i somras) och det var ett kärt återseende även för min del. Åt och pratade till sena timmar med dem. Barnen lekte sig utmattade till de däckade i säng. Melissas bror Spencer tog sig en titt på min rygg som den kiropraktor han är. Han tror jag har en inflammerad disk. Han knäckte (läs korrigerade) min rygg och gav mig instruktioner på hur det förhoppningsvis kommer läka och försvinna så småningom. Det gör ont fortfarande i skrivande stund men det känns bra att veta att det inte är något bestående som kräver operation eller något som kommer paja min rygg forevah.
Dagen därpå lagades turkeyn i ugnen medan vi begav oss ut på en tur till Riverhead. Grabbarna åkte till skateparken och jag tog med mig Gabby och resten av damerna till Tanger. Vi hann inte mer än Victoria Secret-outleten men de gjorde inte så mycket. Själv shoppade jag pyjamasbyxor och sovtröjor till mig och Melissa. SÅ MYCKET för så liten slant. Visar snarast..
Vi blev hemringda när kalkonen var klar och hemma väntade uppdukning av förrätter och fördrinkar. Melissas Cosmos gick gott för kvällen (mycket godare än våra hemma). Snart var det dags för stormiddag och alla samlades kring otrolig mat som Melissa och hennes mamma lagat. Vi blev snabbt mätta, så mätta att mycket av förrätterna sparades till nästa Thanksgiving..
Kvällen var lik den förra och vi satt länge och pratade kring middagsbordet. En av höjdpunkterna var Spencers historier om norskarna från deras medical school som åkte skidor till praktiken när de var tvugna och imitationen över hur svenskarna pratade (skrattade så jag grät...).
Till sist var det dags för adjö och det kändes tungt. Blev så känslosam när jag innerst inne insåg att det troligen var sista gången jag träffade dem, något jag inte tror de visste.
En bra thanksgiving eftersom jag vet att jag har mycket att vara tacksam för här i USA. Så tacksam..
I fredags kom Melissas brors familj hit (de vi hälsade på i Virginia i somras) och det var ett kärt återseende även för min del. Åt och pratade till sena timmar med dem. Barnen lekte sig utmattade till de däckade i säng. Melissas bror Spencer tog sig en titt på min rygg som den kiropraktor han är. Han tror jag har en inflammerad disk. Han knäckte (läs korrigerade) min rygg och gav mig instruktioner på hur det förhoppningsvis kommer läka och försvinna så småningom. Det gör ont fortfarande i skrivande stund men det känns bra att veta att det inte är något bestående som kräver operation eller något som kommer paja min rygg forevah.
Dagen därpå lagades turkeyn i ugnen medan vi begav oss ut på en tur till Riverhead. Grabbarna åkte till skateparken och jag tog med mig Gabby och resten av damerna till Tanger. Vi hann inte mer än Victoria Secret-outleten men de gjorde inte så mycket. Själv shoppade jag pyjamasbyxor och sovtröjor till mig och Melissa. SÅ MYCKET för så liten slant. Visar snarast..
Vi blev hemringda när kalkonen var klar och hemma väntade uppdukning av förrätter och fördrinkar. Melissas Cosmos gick gott för kvällen (mycket godare än våra hemma). Snart var det dags för stormiddag och alla samlades kring otrolig mat som Melissa och hennes mamma lagat. Vi blev snabbt mätta, så mätta att mycket av förrätterna sparades till nästa Thanksgiving..
Kvällen var lik den förra och vi satt länge och pratade kring middagsbordet. En av höjdpunkterna var Spencers historier om norskarna från deras medical school som åkte skidor till praktiken när de var tvugna och imitationen över hur svenskarna pratade (skrattade så jag grät...).
Till sist var det dags för adjö och det kändes tungt. Blev så känslosam när jag innerst inne insåg att det troligen var sista gången jag träffade dem, något jag inte tror de visste.
En bra thanksgiving eftersom jag vet att jag har mycket att vara tacksam för här i USA. Så tacksam..
Kommentarer
Trackback