Idag har en Ida födelsedag.
Denna dag har en historia sen grundskolan. Den 5 oktober i sjuan eller åttan kom jag nämligen till skolan och betedde mig som vilken annan dag som helst, man kan skylla på att jag hade mycket att tänka på eller något hade hänt kvällen innan, eller att jag bara helt enkelt var sämst på datum men jag hade glömt en av mina närmsta vänners födelsedagar.

Framåt eftermiddagen blev Ida ett åskmoln och jag hade ännu inte fattat varför. Tillslut gick det upp ett ljus och röran avblåstes med skamsna gratulationer från mig.

Sen den dagen svor vi att aldrig glömma varandras födelsedagar. OCH. Vi har inte gjort det heller. Än så länge Det har t.o.m. blivit så att jag ser till att gratta några extra gånger samma dag för att make up for old times och vara på den säkra sidan.

Och varför? JO för vissa vänskapsrelationer är värda att vårda. Ida är största skämtaren och största hjärtat (trots att jag fick lite hår avslitet i ett tidigt skede av vår vänskap). Hur många gånger har man antingen stämt in eller himlat bort x-antal skrattattacker som Ida startat. Ida är också den mest talangfulla sångerskan jag personligen känner. Låtarna jag har på min ipod gör mig alltid nostalgisk samtidigt som hon ger mig (och medlyssnare till mig!) rysningar. Vi delar en stor del av barndomen och kan tack vare det behålla en vänskap som kan vara stort stöd än idag.

Innan jag åkte hit var en av de bästa kvällarna jag hade med Ida och Linnea. Kanske var det just för att jag skulle åka som den blev så otroligt känslosam, skratt varvat med tårar från min sida. Men också för att ni den kvällen visste exakt vad jag behövde höra.

Så grattis på födelsedagen,

LOVE YOU GIRL
/Lovisa