Hej-hopp

Läste just ett sådant otroligt bra skrivet inlägg av min underbara vän Elin, elinomi.blogg.se. Vi sitter i samma båt men jag kan inte låta bli att bli avundsjuk på hur otroligt bra hon skriver och uttrycker sig på sin fina blogg. Detta inlägg hette There is a reason for everything och beskrev hur det kändes att nå 6 månaders-sträcket här (vi kom hit samtidigt) och oh My GOD vad hon beskriver mina känslor på samma gång.

Att man kan vara så stolt över sig själv (UTAN ATT SKÄMMAS) att man faktiskt tog steget på flygplanet och tog sig över hit. Men att man i många fall hellre bara skulle vara hemma och göra vardagssaker med människorna som betyder mest för en på jorden.

Att man saknar de allra mest banala sakerna. Som att jag saknar när Ofelia (stor hund) hoppas på mitt dörrhandtag, tar sig in i rummet, hoppar upp och lägger på tok för högt upp i sängen, rakt på benen, på tok för tidigt på morgonen. Jag saknar att prata timtal med Felicia. Gå rakt över gatan till Ellen. Promenera med lil & sweet sis. Skratta med Louie. Krama mamma. Äta god ost med pappa. Se på film med Milan. Skoja med Oscar. ALLT man tar mest för givet hemma är vad jag saknar mest.

Tänker jag efter finns det såklart mycket man inte saknar. En del saker jag vill fly ifrån. Många saker man kommer sakna när man lämnar detta. Men med sig kommer man ta så otroligt mycket mer. Vara tusen gånger rikare inombords.

Detta är bråkdel av vad Elin lyckas uttrycka sig om. Vart bara så rörd och inspirerad.