Melissa skrattade åt mig när jag berättade detta och sa;
"Lovisa, you attract all sorts of weird people. Gotta be that tan that works it".

HUMORscary idag utanför mataffären. Äldre svart man tilltalade mig precis när jag höll på att packa in Luke och mat i bilen.
- You are a blessing.
- Excuse me?
- You are a blessing. I'm telling you. You. Your car. Your son. Your hair and glasses. You are truly a blessing."
- Ehm.
- Truly a blessing.
- Ehm. Thank you but..
- There is nothing I wouldn't do for you. / Ungefär här går jag in i bilen. Och han avslutar med;
- I'll be here!
- BYE.

Och visst berättade jag inte den roliga historien från Disney. Jag hade gjort en liten smått avancerad frisyr på mig själv med en inbakad fläta från luggen och bakåt, sedan satt upp resten av håret i en ponytail och virat fläten kring den. När vi sedan åker ifrån Magic Kingdom står jag först vid en äldre fransman som hälsar Bonjour till mig när vi stiger på. Efter ett tag får vi sittplatser och jag sätter mig bredvid honom. Han flinar lite. Försöker mest titta på Luke och Melissa mittemot. Sedan rycker någon i flätan. Vänder mig om och fransmannen rycker på axlarna, flinar och säger på franskig engelska; Sorry. I had to.

...
Troligen trodde han inte hästsvansen var äkta. Men vad förväntade han sig? Att den skulle ryckas av?

Härligt obekväma situationer som man i efterhand kan skratta gott åt.
I efterhand ja.
/Lovisa