Hemma från underbara Virginia Beach. Vi hälsade på Melissas bror Spencer och hans familj. Hur kommer det sig att jag lyckas hamna hos alla de allra underbaraste, roligaste, charmigaste amerikanerna i detta land. Får ständigt separationsångest när jag måste lämna dem. Hoppas jag kan åka ner till dem igen, ett år känns som så kort tid för sakerna som jag vill göra - som dessutom bara växer och växer i antalet hela tiden.

I Virginia var vi på Busch Gardens en av dagarna. Vilka jäkla bergochdalbanor (låter så fult när jag tänker roller coasters). Gabby och Parker, kusiner till barnen tog med mig varenda en i parken. FY FAN vad kul de var. Det går inte ens att jämföra med dem i Sverige. Stackars lilla plutt-Sverige som inte har tillräckligt med invånare för att underhålla en ordentlig nöjespark. Här på Busch Gardens var det smockat. Vidrigt mycket folk så långa köer blev det. I slutet av dagen var det dock värt det.

På söndagen firade vi Gabby's födelsedag - 13 bast. Gullunge. Och efteråt följde jag med Brady ner till stranden när han surfade. Sen gjorde vi oss i ordning för en kväll ute på baren han bartendrar på. Hade sjukt kul tills jag på hemvägen upptäckte att jag tappat telefonen. Shitty men whatever. Billig pay as you go phone så det är väl bara numren jag kommer sakna när jag köper en ny. Resten av tiden åt vi gott och låg i poolen. Härligt härligt härligt.

Separationsångest plus saknad är en dålig kombination. Hela hemvägen var jag trött, seg och ledsen. Jag visste att det skulle saknas något viktigt när jag kom hem. Och då räknade jag inte ens min jäkla telefon som försvann när jag var ute med barnens kusin söndag natt. Sara är på hemmaplan nu och jag saknar henne redan. Som fan.

Nu kommer Christine snart. Och crazy Disney world är det som gäller innan dess. Tjolahopp