Sista dagen i city spenderades mest på hotellrummet och i lobbyn för min del. Mamma sprang ärenden och det sista vi gjorde tillsammans innan vi begav oss till Newarks flygplats var att gå ner till Rockefeller Center för att se den stora kända julgranen. Sen var det goodbye New York. Kändes jättejobbigt. Vår underbara doorman fixade dock limonsine-ride till oss hela vägen till flygplatsen. Helt sjukt eftersom de var en av de sakerna jag hade med på min ofärdiga New York-lista. Men som vi lämnade New York var det allra mest Luke och Bella jag satt och längtade efter.

Synvinkeln från en rullstol var också otroligt. Amerikanarna är så vänliga. Alltid var det gentlemanna-stil på hjälpen man erbjöds. Och varje gång blev man lika rörd. Öppenheten kommer jag sakna. I början var det jobbigt att alla ska vara så trevliga, pratsamma och omtänksamma. Lämna mig i fred sa min svenskhet. Men de sista månaderna har jag älskat det. Varför är inte vi så? varför måste vi vara kalla stenmurar mot alla runtomkring? Utan älskade mamma skulle jag dock inte kommit långt. Hon var min klippa och jag ska slita gärnet för henne i flytten till nya huset i mars.

Flygplatsen gick som på räls. Mer än 100 kg i bagage. Checkade in fyra väskor (mamma fick ta med sig två) och jag hade turen att slippa betala för min sista. THANK GOD. Sen hade vi eskort från check-in till boarding. Likaså av planet. Från avstigning till exiten och en väntande Christine. Vi strosade förbi alla köer. Ganska så smooth asså.

Vi flög dessutom hem med en favourite of mine. Tyckte att det måste ändå vara ett tecken om jag flyger hem samma flyg som Robyn. Höll på att rullstola in i henne på väg till toan innan vi boardade. Bra gjort tänkte jag. Hoppades i hemlighet att jag skulle få tillfälle att be henne signa de två första delarna (och mitt bandage? hihi) av Bodytalk som jag t.o.m. hade med i mitt handbagage. Men med rullstol och nattflyg så blev det aldrig så.

Som sagt gick även avstigning på Arlanda väl och strax efter 8 fann älskade Christine och Tony oss och tog oss hem i en rymlig Porsche (C - Lovisa, du vet att det är en Porsche du åker i?"). Så tacksam. BIG LOVE

Det kommer ta lite tid att vänja sig vid att vara hemma. Det kände jag alldeles nyss när det var tokfel sorts lysknapp inne på toaletten.

Får se om jag hinner få tillbaka min julkänsla snart (som försvann i samma stund jag lämnade barnen). Önskar det. All I want for Christmas. Lite tur.

BIGLOVE till er som skriver, varje liten hälsning skapar tröst. Är dålig på att svara men det har varit svårt från ipoden. Det kommer så fort jag inte är lika jetlaggad.


<3