Hey loved ones

Duschade just bort mina sorger här på mammas och mitt underbara hotellrum i city. Har en otroligt fin svit och sitter och gosar i en stor badrock. Vi sa hejdå till min familj gråtandes och Matt skjutsade oss till Hamton Jitney-bussen som tog oss till city med 4 stora väskor och fem små (heh..).

Cultural Care skickar hem mig för er som inte vet. Jag kan inte jobba på foten (och även om jag snart skulle kunna så har jag ändå varit ur bruk i två veckor = ogiltigt arbetsvisa) och därmed ogiltigförklaras villkoren för mitt visa och jag skickas hem.

Även om läkarna helst vill se att jag stannar för post-op-kontroll åker jag hellre hem med mamma och får hjälp med bagaget. Och stödet. Det här är en mardröm och min tur var det länge sen man såg röken av. Istället för ett långsamt farväl på tre månader av min NY-bubbla så slits den bort från mig och spräcks med ett obehagligt stänk av kall svensk verklighet som jag ännu inte konkret har förberett mig på. Jag längtar till att få se era nyllen. Min familj och vänner. Här och i Sverige. You keep me going. Har gjort hela detta året och kommer likaså att göra't genom kalla december månad.

See you soon,

love from Lovvis