Ih, jag som trodde jag kommit till en svenne-delstat i klimat - ICKE. Här är det juli-sommar i maj jämfört med Sverige.

Höll på att gå in i väggen igår kväll. Nära till gråt och allt. Hade nog bara lite för mycket känslor men så kom Sara och räddade mig liksom. Först skypade jag med Felicia och Ellen. Saknar dem så sjukt mycket. Sen började det nog med att Luke var lite uppnosig eftersom allt handlade om honom, sen var Bella dramaqueen och gav mig hardtime med läxorna. Trött var jag för då hade det redan varit en lång dag med cupcakes i Luke's klass och mathandling och tårtupphämtning (Luke's tårta var ascoool med en liten Spiderman på den). Sen kom all släkt och var jättegulliga, fick en gulle-present och kort för min födelsedag och då var jag rörd = nära till tårar. Sen började Luke sin presentöppning och när jag nästan missade hela hans Happy Birthday sång med hela släkten runt vart det för mycket = hemlängtan! Vill ju ha min familj runt mig på min födelsedag. Och nu blir jag helt sad när jag skriver.

Hursomhelst kom iallafall Sara där precis efter tårtätning och jag kastade mig i hennes armar och allt kändes bättre = ingen gråt.

Saknar er så otroligt. Även om jag har det bra så tänker jag på er hela tiden. Vad ni gör och alla minnen vi har tillsammans. För jag är så lyckligt lottad att ha er i mitt liv. Så jävla fina, hur kan jag lämna er där borta på andra sidan Atlanten?

Juste, ett äventyr. Som kommer ha ett slut. Dags att återvända till det. Jag älskar er!

/er Lovisa