Det är rosa-bandet veckor på alla affärer härikring så det är ju meningen att man ska må lite extra bra när man shoppar eftersom man samtidigt stöttar en bra sak. Men jag har trots detta ångest efter vår spree idag, trots att jag samtidigt sparar stor del av lönen. Kommer ju aldrig gå att få hem?! Tänker bara hela tiden på att jag aldrig kommer vilja shoppa hemma igen. Kalaspriser. Överallt. Och på allting.

Elin pushar. För hon är en riktig galning. Som jag är så lättpåverkad av - haha.

Vi träffade tre generationer amerikanska svenskar på TJ Maxx. Mormor hörde att vi pratade svenska och frågade; "Svenskar, visst?" jajamensann. Hon bodde i Sverige men hade varit här ett halvår nu hos sin dotter som bor här permanent. Sen hade även hon med sig sin dotter som pratade amerikanska men förstod svenska. Det roliga var ju att vi gick in i butiken och såg henne (dottern) det första vi gjorde - och jag utbrast i all den frispråkighets fridom man känner att man har här som utlänning "OJ VAD HON SER SVENSK UT". Lång, smal och blond. Fager var en bra beskrivande ord. Elin skojade på vägen ut: När dyker vår drömman upp som gör att vi gifter oss och stannar?

Barnen var gulliga när man kom hem. Kommer fram ochfångar en kring benen i riktigt härliga kramar och några "I love you Lovisa".

Nu sitter jag här ännu en söndagkväll igen. Borde fasiken införa söndagskrönika här - sammanfatta veckan. Men å andra sidan skulle jag väl i slutändan bara sitta och prata shoppingångest...

Visar snarast. Puss!